putitinwords

Tiden går mer påtagligt nu för tiden. Jag har redan varit hemma en vecka från en två veckors segling på Gratia. Jag längtar tillbaka som bara den, jag längtar tillbaka till de små bingarna, till att gå upp kl 7 varje morgon, till att styras av vind och väder, till människorna som man kommer nära på ett alldeles särskillt sätt när man bor tillsammans på en 30 meter lång båt i två veckor. Jag längtar efter att klättra i toppen på masten och veta att varje steg räknas, är du inte säker på foten kan en vacker sommardag där uppe bland tampar och block bli din sista. Jag längtar tillochmed tillbaka till den där natten när vi seglade i kuling, gjorde 9 knop på bara klyvaren och seglade nästan sönder båten. När tjejerna turades om att spy medans de tillsammans med kapten krampaktigt höll fast i gaffelgärden, när styrman lägger hela sin tyngd på rodret för att hålla oss så mycket som möjligt ovanför vattenytan. När jag med ClintEastwoodtassar tar mig fram över däcket för att försöka lägga klofall för löpning, något som är omöjligt då vågorna hela tiden sköljer bort tampen. När jag tillsammans med min instruktörskolega, båsen och kocken står och fnittrar på fördäck i rent chocktillstånd efter att ha fått ner alla fyra segel och upptäckt ett hål i brädgången. Jag längtar tillbaka till den känslan av att ha levt livet lite extra, som jag kände när jag tillslut satt utanför en officiell toalett i Åstols hamn klockan halv 6 morgonen därefter. Iförd endast underställ häller jag ut vattnet ut stövlarna. Jag längtar efter en varm binge efter en spännande natt ute bland vågorna. 

Tro det eller ej, men längtan är inte bakåtsträvande. Det är längtan som för oss framåt. Någonstans är det ingen människa som hoppas på att tiden ska gå bakåt, de vill bara att framtiden ska likna deras härligaste stunder från dåtiden. Och utan de där minnena skulle vi nog sitta på samma stol och dingla med benen i urminnes tider. 

Längtan har fört många av människorna runt omkring mig till olika platser. I tisdags flyttade min bror till Luleå för att börja en utbildning på 5 år. Dagen efter det åkte en vän till Halmstad för att börja sin utbildning där på 3 år. Dagen efter det sa jag adjö till en av mina äldsta vänner som flyttar till Åre i ett år för att göra något som jag tror hon längtar efter väldigt mycket. Min absolut äldsta vän är för tillfället antingen i huvudstaden eller i någon liten håla någonstans och lär sig thai för hon kommer om mindre än en månad att flytta till Thailand i 8 månader för att vara engelskalärare för ett bergsfolk. Fyra av mina andra vänner blir snart med bil då de ska ta sig ner till alperna och spendera en säsong i Chamonix. En kär vän fick igår göra en lapdance för en tjej för han ska börja Chalmers i höst. 

Själv tar längtan mig till andra sidan världen. Jag flyttar till Australien den 2de november med en av mina bästa vänninor. Det har varit min dröm ändå sedan jag började gymnasiet för tre år sedan och nu äntligen kommer jag göra den till verklighet.

Jag är en sådan där människa som slutar fungera om jag inte får tillräckligt med sömn. Eller snarare om jag inte får sömn, tidsintervallet kan variera. Tillslut tar det iaf stopp. Så, varför sitter jag då här klockan halv 4 en lördagmorgon med ögonen lika öppna som tomas dilevas famn? Identitetskris kanske någon skulle kalla det, en annan skulle kalla det kronisk sinnesförvirring. Jag tror på kombinationen.

Så vad är det som håller mig vaken då? Någon som inte kan lista ut det? Såklart inte.
Känslor såklart

Och ikväll tror jag inte att jag kan sätta ord på mina känlsor, tro mig jag spenderade större delen av tidiga kvällen med att försöka - och se här sitter jag. Så jag tänkte låta musiken, den härligt underbara musiken, få säga sitt.

Kär
Fin känsla. Laleh är nog den som har lyckats fånga min förälskelsekänsla bäst med sin nya låt:
♥ Laleh - Snö

Hopp
En tro att allt inte är förgäves
♥ Laleh - Vem har lurat alla barnen? (det är vi som bestämmer)
♥ Salem al fakir - It's true

Och nu, när jag skrivit av mig lite.. känner jag mig helt tom - likgiltig. Livet är ett påhitt
Så.. jag kanske ska försöka sova igen. Och sen hörde jag snö...och så var vi tillbaka på ruta ett.


"Hungern, den sitter i rösten inte i magen! I rösten! därför.. är vi... tysta"

Jag har fått ärva en hel del böcker. Eftersom jag är något av en bokälskare var detta ett mycket fint arv :) Så nu är jag 14 flyttlådor böcker rikare. I alla fall har jag nu börjat kolla igenom böckerna och ställa upp de intressantaste i hyllor. Och du anar inte hur många konstiga böcker jag hittat!! Det är galet vad mycket folk får för sig att skriva om! Många föll mig i smaken direkt. Tex har jag säkert 7 böcker om drömmar och drömmtydning. Jag hittar böcker där man intervjuvat överklassen om vad de tycker är överklass (sjukligt skoj att läsa - de är precis lika dryga som man tror) Böcker om kroppsspråk och handstilstydning står nu i min bokhylla. Och självklart tonvis med romaner och deckare! Så är det någon som har det torrt på bokfronten - välkommen till Amandas bibliotek!

Sen har jag flera hyllor med psykologiböcker, allt från "Depression och självmord" och "Så bemöter du dina aggressioner och fobier" till "När förhållanden tar slut" och "Varför kan inte män uttrycka sina känslor?"
En bok som jag bara var tvungen att öppna direkt var "Vi män - varför vi är som vi är. Om spelet mellan män och kvinnor ". I denna stod det allt från varför män är rädda för att engagera sig till hur de kan hitta rätt på kärlekens stigar. I min underhållande läsning hittade jag en liten bild som jag tyckte va talande. Ni kommer säkerligen få se fler sådana här bilder, aldra säkrast från kroppsspråk-boken. Men den här bilden fångade min uppmärksamhet eftersom jag på sistonne har börjat tänka i banor om varför saker sker och varför folk agerar som de gör. Många gånger är det jäkla uppenbart varför jag har reagerat på ett visst sätt, men det har bara varit för smärtsamt att inse då. Men se! Till och med hjältar har detta problem ;)

Som ni ser så har jag fått en ny supermycket snyggare design på min blogg!! Och detta har jag endast Christian att tacka för! Så alla som läser detta måste fortsätta till hans egna snygga blogg :)

alltomsaker.blogg.se

Christian 
Snart ska du få din mössa och den ska bli minst lika fin ;) Väldans bra deal vi hade!

Till er andra!
Vill ni få en lika snygg sida som oss så tror jag mycket väl att denna killen mer än gärna ställer upp! Spendera lite tid med han, Jesusfilosofen, esteterna och Photoshop ;) och erbjud någon fin gentjänst så ska ni se att er önskan slår in som en jättefin glittrande julklapp under granen!

Ett litet inlägg om film.

Film är något som jag verkligen borde se mer av! Det är super härligt. Tyvärr har jag ärvt en gnutta av min faders trötthet när de kommer till film. Dock inte lika extrem, jag brukar klara av 2 h eller något liknande men sedan blir de tändsticksmetoden för att hålla mig vaken. Därav har jag aldrig fått någon typ av tv vana och är helt lost när samtalsämnet är tvserier. Men men film iaf.

Idag på religionen fick vi se ett klipp ur "The Matrix", ni vet det där " if you take the blue pill you will wake up tomorrow and think what ever you want to think, OR you take the red pill and I will show you the truth" - undra vilken han tar..
I alla fall så ska vi arbeta med att tolka de olika budskapen i filmer och sådär. Och det fick mig att tänka på i natt när jag och Rasmus precis hade sett klart "Dödligt vapen" på tv (de enda gånger då jag verkligen tar mig tid att se på tv är när jag och Rasmus är trötta och kan gömma oss från världen i han sängrum - för det är precis vad det är - ett rum med en jättestor säng och en tv) Då när vi ligger där och klockan är enbit in på småtimmarna och stackars Rasmusen ska precis till att somna så börjar lilla flickan Amanda i hans famn att filosofera. Och såklart om tjejsaker, mannen i huset har goda själv att sucka.  

- "Undra vilket vapen som de syftar på med "Dödligt vapen"...?" funderar jag
(Ni som har sett filmen vet att de är massa vapen i den och massor som är väldigt dödliga och massor som dör)
- "Mhf...", kommer de från kudden
- "Hmm.. jag tror att de menar kärlek!" säger jag tvärsäkert
Tystnad. Sen börjar hela sängen skaka och jag blir förskräckt och tänker att nu har han fått kramp eller något! (på ridlektionen jag hade i eftermiddags ramla en tjej av och hade lite kramper - och de hade inte riktigt lagt sig än i mitt känslosamma minne) Men efter att ha tagit mitt fönuft till fånga inser jag att han faktiskt bara skrattar. Skrattar så han inte får luft. Efter någon minut kan jag tillslut få några ord ur honom.
-"Okej de va vääligt tjejigt tänkt men kan de inte varit så? De värsta var ju när de hotade att döda hans dotter" försöker jag 
- " Tänk dig...haha..ett gäng killar...höhöhö.. som sitter i soffan och tar en öl och kollar på Dödligt vapen. Kan du tänka dig de att när de sitter där med fötterna på borden och käkar chips säger "Åhh... de måste mena kärlek!" (frust, host , pust,) haha. De är bara en grabbig film me massa vapen och ett namn som de tycker är skiiiiiit coolt  för att få ha så mycket vapen och blod i som möjligt förstår du lilla gumman" 
Sen kramade han mig med hela sin stora kropp sådär som bara stora fina killar kan och mumlade.
-"Fint att du tänker så, men det är inte alltid meningen att de ska finnas fina budskap"

Så var det med det budskapet.  Och okej det var kanske inte rätt film och de hade nog mer med mitt väldigt filosofiska jag som kommer fram samtidigt som tröttheten (ni som talat med mig i telefon på nätterna vet att när de börjar komma luddiga och extensiella ord ur luren är det dags att lägga på eller säga något som piggar upp mig om man vill undgå att sitta i telefon med en sovande Amanda.. det har hänt allt för många gånger. Försök inte ringa när jag sover heller - det kan hända att jag svarar) Oj vad jag skulle vara bra på att göra inklipp i Family Guy. 

Men det finns iaf vissa filmer som har väldigt stora budskap och som inte lämnar någon oberörd. En sådan film är tex. "Den gröna milen" som faktiskt är en av mina favortit filmer. Även om den påverkade mig så mycket att det, när jag skulle resa mig ur soffan efter denna långa film, inte tog lång tid innan jag låg ner igen. Fast denna gången på golvet. Bredvid mig i en fotölj sitter Rasmus och skrattar åt mig (igen) för tydligen hade jag rest mig  och fallit pladask ner i klinkergolvet med fejjan före. Måste varit stora tankar som flög omkring i mitt huvud när jag inte ens hade tid att säga till benen att bära mig. Som tur är människokroppen så smart konstruerad att ju mindre medveten man är att man ramlar, destu mindre slår man sig. Man har lixom inte hunnit tänka tanken att man kan få ont och då är man avslappnad som en liten bebbe i fallet. Så inga blåmärken, men en tankeställare fick jag av den kvällen. 

Nu har ni fått lite film tips av mig. Jag rekomenderar de alla, fast för olika upplevelser. 

Take care!

 

Förra veckan hamnade jag på ett seminarie som skulle hållas på engelska och bar namnet "Death to bad sex". Man skulle kunna tänka sig att föreläsningen skulle komma att handla om hurvida missionären var bättre än doggy-style eller vilken kådis man skulle använda för att inte helt plötsligt bli en ung och dum förälder. Och det hade väl iförsig varit skojj att höra vad britterna tycker i de frågorna, men nej det här seminariet handlade om något som jag faktiskt tyckte var mycket intressantare. Nämnligen om kärlek och om hjärtats ibland tillsynes oberäkneliga nycker.

Framför allt var det två saker som etsade sig fast i mitt minne. Det första var som en simpel mening: "Sometimes you have to sacrefy lots of things to get that one thing which is most important to you". Med detta menade de tillexempel att för att kunna älska något eller någon helhjärtat, kan man inte älska allt "lite grann". 

Den andra saken var en sorts övning för publiken. Den gick ut på att man skulle välja tre utav fem ord som visades på en skärm, som symboliserade hur du visade din kärlek. Dessa fem ord fanns att välja mellan:

Touch
Words
Time
Gifts
Service

Kanske kommer jag ihåg denna övning så bra för att den var så himla talande, kanske därför att när tjejen på scen skulle förklara dessa ord pekade hon på mig mitt i publikhavet och sa "With touch meens for example to show your love as that girl does when she touches her boyfriends back" Detta fick mig att skratta länge och väl för det är precis så jag gör, jag gosar jämt (ibland för gosig för mitt eget och andras bästa). Och jag måste säga att där träffade hon mitt i prick för det är precis så jag visar mina känslor, genom kroppskontakt. Är jag glad att se någon kramar och pussar jag den personen, är jag trött och/eller behöver trygghet, kryper jag upp i någons knä(och därmed visar att denna person gör mig trygg) och gosar med dennes öron (skum fetish jag vet, men jag har gjort så sedan jag var liten - min mamma brukar säga att hon har fått  elefantöron) Om jag tycker att någon är lite för stel eller behöver bli mer personlig kan jag försiktigt stryka handen över dennes arm när vi pratar eller ge denne en klapp på axeln när jag går förbi.

Så när vi blev tillsagda att välja tre av dessa ord var mitt första självklart. Mitt andra val fick bli "Words". Att säga till folk vad man tycker om dem är ofta väldigt väldigt svårt men samtidigt ger det ju mer styrka till orden när man väl säger att man tycker om någon. Att ge uppmuntrande ord och berätta för mig att jag duger och är fin kan vara bland det bästa sätten för att få mig att förstå att du tycker om mig. Och det är ofta man glömmer att säga sådant eller tycker att det är överflödigt och kanske lite fånigt att säga sådant. Men jag lovar dig, berättar du för din polare att du tycker han har snygg rumpa så lovar jag dig att han i alla fall inte kommer tycka du är världens största wierdo utan kanske bli en smutta glad.

Det tredje valet var lite svårare. Tillslut fick det bli "Service". Med detta ord menade de att man gör saker som man inte behöver bli tillsagd att göra. Det kan vara allt från att bära upp brorsans tvätt, eller borsta bort ett hårstrå från kompisens tröja, till att efter en jobbig dag massera en trött vän istället för att ge sig själv ett efterlängtat bad. Att göra det där lilla som betyder att man bryr sig.

Att visa sin kärlek med tid är något som kanske inte är så uppenbart för många. I vissa fall är det jätte uppenbart, tillexempel när en ledsen vän ringer och man lägger ifrån sig allt man har för händerna för att trösta denna. Men annan tid glöms lätt av, som att spendera två timmar tillsammans för att laga mat, eller att umgås en dag med en vän för att bara göra ingeting tillsammans. Ibland kan kärleken även visas genom att hålla sig borta, att ge en vän lite rum för sig själv för att samla tankarna och få lite egen kvalitetstid.

Vissa visar sin kärlek genom gåvor. Kanske en man som varit på en fullspäckad arbetsresa en vecka och kommer hem med den där fina nattsärken som hustrun så länge hade velat ha men som egentligen var lite för exklusiv  för att bara sova i. Eller att gå upp en halvtimma tidigare för att komma med frukost på sängen till sin vän en helt vanlig onsdag morgon, med den där ostmackan med gurka och kaffet med exakt 2,5 tesked nescafé i.  Eller som jag gärna vill inbilla mig att min bror gjorde ikväll för att visa att han bryr sig om mig - han knackade lite försiktigt på min dörr precis efter att jag lagt på telefonen för att fråga mig om jag inte ville ärva en av hans hoodies som blivit lite liten. Till saken hör att jag precis bråkat med mamma och i tårar ringt en kär vän för att få prata av mig. Vid den sinnestämningen blir man väldigt glad för att få ärva brorsans älskade gamla hoodie.

Vissa sjunger i duschen, andra gråter i duschen, vissa funderar ut sin drömframtid eller fantiserar om den där underbara människan som ligger en närmast om hjärtat, vissa gör helt andra saker i duschen. En eller annan kanske tvättar sig med.

Vissa går på toa för att inte kissa ner sig (i mina yngre år klarade jag inte ens av det utan kissade på mig när jag stod på tröskeln - snacka om att känna sig misserabel), andra går på toa för att hinna läsa den där efterlängtade boken som man alltid lyckas somna ifrån innan man har sträckt armen den långa vägen till nattduksbordet, vissa går på toa för att inte få nummer 2 i brallan. Andra ser det som ett rent nöje att sitta i båset bredvid polaren och diskutera vad som hamnar i baljan.

Jag går på toa för att för en gångs skull få vara själv. Jag duschar, om inte för att bli ren, för att det är så härligt att låta tårarna få rinna ner för kinderna dolda av vattnet. Är du ledsen - gråt. Men ibland är det himskans skönt att gråta utan att vara riktigt ledsen, bara för att lätta på känslorna. Misstolka mig inte, jag är inte deprimerad eller har ett självförtroende som är i botten, jag tycker bara att det är härligt att ibland få vara själv.

Vissa rensar tankarna när de äter frukost, andra när de cyklar exakt samma väg till skolan som man gjort de senaste 10 åren, en tredje när de svättas på gymmet, en fjärde när de klipper gräset, en femte när de tittar i inredningstidningar. Jag filosoferar som bäst just när jag sitter där på toastolen, eller när de njuter av det skållhetta vattnet från duschen. Och det var vid ett sådant tillfälle som jag bestämde mig för att göra denna lilla sida.
 
Ska jag vara ärlig så tog det mig lång tid innan jag bestämde mig för att blogga. Jag kände inte att jag ville skriva om mitt liv för att få andra att läsa det och tro att jag på något vis är någon speciell och intressant person. Jag vill inte skriva en "detta-åt-jag-till-frukost-blogg" som en av mina klokare vänner kallar vissa egocentrerade bloggar. Säkerligen kommer den här att några gånger bli precis sådan, den kommer säkert bli egotrippad, desperat och ruskigt ointressant ibland. Men målet är ändå att jag ska få skriva av mig lite. För det är så jag gör något av de tankar jag lyckats få ordning på, där på min toalettstol.