Clark Kent har personlighetskris
Jag har fått ärva en hel del böcker. Eftersom jag är något av en bokälskare var detta ett mycket fint arv :) Så nu är jag 14 flyttlådor böcker rikare. I alla fall har jag nu börjat kolla igenom böckerna och ställa upp de intressantaste i hyllor. Och du anar inte hur många konstiga böcker jag hittat!! Det är galet vad mycket folk får för sig att skriva om! Många föll mig i smaken direkt. Tex har jag säkert 7 böcker om drömmar och drömmtydning. Jag hittar böcker där man intervjuvat överklassen om vad de tycker är överklass (sjukligt skoj att läsa - de är precis lika dryga som man tror) Böcker om kroppsspråk och handstilstydning står nu i min bokhylla. Och självklart tonvis med romaner och deckare! Så är det någon som har det torrt på bokfronten - välkommen till Amandas bibliotek!
Sen har jag flera hyllor med psykologiböcker, allt från "Depression och självmord" och "Så bemöter du dina aggressioner och fobier" till "När förhållanden tar slut" och "Varför kan inte män uttrycka sina känslor?"
En bok som jag bara var tvungen att öppna direkt var "Vi män - varför vi är som vi är. Om spelet mellan män och kvinnor ". I denna stod det allt från varför män är rädda för att engagera sig till hur de kan hitta rätt på kärlekens stigar. I min underhållande läsning hittade jag en liten bild som jag tyckte va talande. Ni kommer säkerligen få se fler sådana här bilder, aldra säkrast från kroppsspråk-boken. Men den här bilden fångade min uppmärksamhet eftersom jag på sistonne har börjat tänka i banor om varför saker sker och varför folk agerar som de gör. Många gånger är det jäkla uppenbart varför jag har reagerat på ett visst sätt, men det har bara varit för smärtsamt att inse då. Men se! Till och med hjältar har detta problem ;)
Touch...
Det är glasklart. Dock hittade jag idag en jättebra text som även förklarar lite mer varför det är så och framförallt - den ger instiration till vad vi skulle kunna åstadkomma med ett enkelt sätt att visa kärlek på! Så, är du intresserad av att veta hur man skulle kunna rädda världsekonomin, svältande barn och förhindra kriminalitet - spana in denna sida ;)
http://daysofmylife-liza.blogspot.com/2007/10/livsviktig-berring.html
BigHug!
/ Amanda
Vi blir allt snyggare!
Som ni ser så har jag fått en ny supermycket snyggare design på min blogg!! Och detta har jag endast Christian att tacka för! Så alla som läser detta måste fortsätta till hans egna snygga blogg :)
alltomsaker.blogg.se
Christian
Snart ska du få din mössa och den ska bli minst lika fin ;) Väldans bra deal vi hade!
Till er andra!
Vill ni få en lika snygg sida som oss så tror jag mycket väl att denna killen mer än gärna ställer upp! Spendera lite tid med han, Jesusfilosofen, esteterna och Photoshop ;) och erbjud någon fin gentjänst så ska ni se att er önskan slår in som en jättefin glittrande julklapp under granen!
Movie movie movie!
Ett litet inlägg om film.
Film är något som jag verkligen borde se mer av! Det är super härligt. Tyvärr har jag ärvt en gnutta av min faders trötthet när de kommer till film. Dock inte lika extrem, jag brukar klara av 2 h eller något liknande men sedan blir de tändsticksmetoden för att hålla mig vaken. Därav har jag aldrig fått någon typ av tv vana och är helt lost när samtalsämnet är tvserier. Men men film iaf.
Idag på religionen fick vi se ett klipp ur "The Matrix", ni vet det där " if you take the blue pill you will wake up tomorrow and think what ever you want to think, OR you take the red pill and I will show you the truth" - undra vilken han tar..
I alla fall så ska vi arbeta med att tolka de olika budskapen i filmer och sådär. Och det fick mig att tänka på i natt när jag och Rasmus precis hade sett klart "Dödligt vapen" på tv (de enda gånger då jag verkligen tar mig tid att se på tv är när jag och Rasmus är trötta och kan gömma oss från världen i han sängrum - för det är precis vad det är - ett rum med en jättestor säng och en tv) Då när vi ligger där och klockan är enbit in på småtimmarna och stackars Rasmusen ska precis till att somna så börjar lilla flickan Amanda i hans famn att filosofera. Och såklart om tjejsaker, mannen i huset har goda själv att sucka.
- "Undra vilket vapen som de syftar på med "Dödligt vapen"...?" funderar jag
(Ni som har sett filmen vet att de är massa vapen i den och massor som är väldigt dödliga och massor som dör)
- "Mhf...", kommer de från kudden
- "Hmm.. jag tror att de menar kärlek!" säger jag tvärsäkert
Tystnad. Sen börjar hela sängen skaka och jag blir förskräckt och tänker att nu har han fått kramp eller något! (på ridlektionen jag hade i eftermiddags ramla en tjej av och hade lite kramper - och de hade inte riktigt lagt sig än i mitt känslosamma minne) Men efter att ha tagit mitt fönuft till fånga inser jag att han faktiskt bara skrattar. Skrattar så han inte får luft. Efter någon minut kan jag tillslut få några ord ur honom.
-"Okej de va vääligt tjejigt tänkt men kan de inte varit så? De värsta var ju när de hotade att döda hans dotter" försöker jag
- " Tänk dig...haha..ett gäng killar...höhöhö.. som sitter i soffan och tar en öl och kollar på Dödligt vapen. Kan du tänka dig de att när de sitter där med fötterna på borden och käkar chips säger "Åhh... de måste mena kärlek!" (frust, host , pust,) haha. De är bara en grabbig film me massa vapen och ett namn som de tycker är skiiiiiit coolt för att få ha så mycket vapen och blod i som möjligt förstår du lilla gumman"
Sen kramade han mig med hela sin stora kropp sådär som bara stora fina killar kan och mumlade.
-"Fint att du tänker så, men det är inte alltid meningen att de ska finnas fina budskap"
Så var det med det budskapet. Och okej det var kanske inte rätt film och de hade nog mer med mitt väldigt filosofiska jag som kommer fram samtidigt som tröttheten (ni som talat med mig i telefon på nätterna vet att när de börjar komma luddiga och extensiella ord ur luren är det dags att lägga på eller säga något som piggar upp mig om man vill undgå att sitta i telefon med en sovande Amanda.. det har hänt allt för många gånger. Försök inte ringa när jag sover heller - det kan hända att jag svarar) Oj vad jag skulle vara bra på att göra inklipp i Family Guy.
Men det finns iaf vissa filmer som har väldigt stora budskap och som inte lämnar någon oberörd. En sådan film är tex. "Den gröna milen" som faktiskt är en av mina favortit filmer. Även om den påverkade mig så mycket att det, när jag skulle resa mig ur soffan efter denna långa film, inte tog lång tid innan jag låg ner igen. Fast denna gången på golvet. Bredvid mig i en fotölj sitter Rasmus och skrattar åt mig (igen) för tydligen hade jag rest mig och fallit pladask ner i klinkergolvet med fejjan före. Måste varit stora tankar som flög omkring i mitt huvud när jag inte ens hade tid att säga till benen att bära mig. Som tur är människokroppen så smart konstruerad att ju mindre medveten man är att man ramlar, destu mindre slår man sig. Man har lixom inte hunnit tänka tanken att man kan få ont och då är man avslappnad som en liten bebbe i fallet. Så inga blåmärken, men en tankeställare fick jag av den kvällen.
Nu har ni fått lite film tips av mig. Jag rekomenderar de alla, fast för olika upplevelser.
Take care!
Under ytan finner man djupet?
En av mina favoritlåtar har precis fått en helt ny innebörd för mig. Låt mig ge dig lite bakrund.
De senaste veckorna har jag och min mamma varit besatta av OC serien. För någon vecka sedan blev även min käre far besatt! Och för er som inte har haft det nöjet att ha sett på film med min pappa så kan jag berätta att ni har inte gått miste om det minsta. Mer än kanske några charmiga snarkningar. För så är det och har alltid varit - pappa somnar. Om man har tur efter en kvart kanske. Anars är han mästare på att somna "när han lägger huvudet på kudden". Jag lovar det är nästan läskigt. Lite läskig är de även med att man kan väcka han lika fort, man bara ställer sig och tittar på han ett tag. Så de där man har sett i så många filmer "jag ska bara låna pappas bankkort ett liiiitet liiiitet tag medans han har sin eftermiddagslur" har aldrig fungerat i detta hus!
Okej tillbaka till saken. OC. Ikväll såg vi det sista avsnittet av s 1. Och trodde ni att jag kunde hålla tårarna tillbaka när hela världen har vänts uppochned för alla söta, rara, sexigt aggresiva, fåniga, kära, falska, fantastiska och oerhört påhittade personer i mina favoritserie (den enda jag någonsin följt dock)?! Nä verkligen inte! Och speciellt när en av mina favoritlåtar helt plötsligt dyker upp i en blöt scen. Citaten i låten får med ens helt ny mening...
Try by your self! Bör lyssnas på som soundtrack men helst IRL om man får säga så om tv serier xD
Jem - Maybe I'm amazed
Många äro vi tjejer som gråter till sorgliga filmer. Jag är helt klart en av dom. Men varför efter just OC då? Visst gråter jag till många filmen men just OC har jag en tendens att fortsätta gråta till efter att jag har stängt av. Det är lixom något som gör ont på riktigt , inte bara är sorgligt när det uppdikteras och filmas med passande musik till. Kanske är det ett litet förtvivlat skrik som vill komma ut. Något som säger att världen är fucked up. Att hur mycket man än tror och försöker ha kontroll på sitt liv så kan man inte påverka allt.
Kärlek är ett sådant exempel. En vän frågade mig om råd idag för hon trodde inte att killen som fanns i hennes tankar var rätt för henne just nu, kanske aldrig. Och som så många gånger förr slog det mig hur lite makt vi har över våra hjärtan. Är det meningen att det blir han och hon, om det verkligen är ritkig kärlek som bultar där inne, kommer det att bli dem tillslut. Det är vad jag verkligen hoppas och tror på. Men ibland förstår jag ändå inte. Det finns tillfällen i mitt liv då kärleken har tagit över styr. Då allt har gått snett för att det har funnits för mycket kärlek. Då jag blir rädd för mig själv för att jag älskar en person så grymt mycket. Dels rädd för min egen del för jag vet hur förjävligt hårt det slår när man blir förblindad av kärleken och plötsligt vaknar upp och inser att den runnit en ur händerna. Men dels för andras skull. För vilken makt känslorna har över människan och för hur mycket man kan bli sårad och ärrad för resten av livet. Att jag kan såra andra genom att älskar dem. Det är sjukt. Ska världen se ut så?!
En klok vän berättade för mig idag en berättelse om en man som hade ett förfärligt liv och som tillslut fick gå till en vis dia lama på ett berg för att be om råd. Han berättade allt hemskt i sitt liv och dia laman sa:
"Men vad tycker du om din längd?"
"Va..?!" svarare mannen
"Ja va tycker du om din längd?"
" Tja.... den är väl helt okej"
"Se. Det är bra. För din längd är det enda i ditt liv som du inte kan påverka"
Och visst är det så. Livet är ett helvete ibland och de är skit svårt att kontrollera sitt liv. Men det vi måste göra är att aldrig sluta försöka göra vårt bästa. För det är då vi verkligen ligger illa till, när vi bara låter saker ske. Saker som kan kännas övernaturliga för oss, som kärlek, död och rädsla, har oss i sin makt. Men en mor kan få styrka att lyfta en bil om hennes son ligger under, och jag vet en man som var död i 14 minuter för att sedan vakna till liv igen. Världen är sjuk men sluta aldrig att utmana den - lyssna på dia laman - det är bara din längd som du verkligen kan skylla på någon annan! (vem då då? - en annan gång kanske)
I dagens läge mår mitt kärleksliv prima ballerina. Jag kan känna mig lycklig och världens absolut finaste pojke har vandrat raka vägen in i mitt hjärta - och se! Han bestämde sig för att stanna :) Men trots det kommer jag aldrig kunna sluta att agera i vår relation. Trots att det är himla fint idag så kommer mitt mål alltid vara att knyta ihop fler trådar och fortsätta kämpa för att inte kärleken ska gå över styr och att vi ska stå där med händerna tillsynes bakbundna och känna oss hjälplösa.
Och kanske är det här OC påverkar mig så mycket. För trots alla galna hemskheter som de utsätts för så gör de alltid allting som står i deras makt (dock rätt mycket i deras värld med advokater och miljadärpappor) för att lösa det för varandra. Och hur sårade och ärrade de är så finns det band som inte går att rubba. Och det är iaf något som jag vill sträva efter i mitt liv.
