The world is changing..
Tiden går mer påtagligt nu för tiden. Jag har redan varit hemma en vecka från en två veckors segling på Gratia. Jag längtar tillbaka som bara den, jag längtar tillbaka till de små bingarna, till att gå upp kl 7 varje morgon, till att styras av vind och väder, till människorna som man kommer nära på ett alldeles särskillt sätt när man bor tillsammans på en 30 meter lång båt i två veckor. Jag längtar efter att klättra i toppen på masten och veta att varje steg räknas, är du inte säker på foten kan en vacker sommardag där uppe bland tampar och block bli din sista. Jag längtar tillochmed tillbaka till den där natten när vi seglade i kuling, gjorde 9 knop på bara klyvaren och seglade nästan sönder båten. När tjejerna turades om att spy medans de tillsammans med kapten krampaktigt höll fast i gaffelgärden, när styrman lägger hela sin tyngd på rodret för att hålla oss så mycket som möjligt ovanför vattenytan. När jag med ClintEastwoodtassar tar mig fram över däcket för att försöka lägga klofall för löpning, något som är omöjligt då vågorna hela tiden sköljer bort tampen. När jag tillsammans med min instruktörskolega, båsen och kocken står och fnittrar på fördäck i rent chocktillstånd efter att ha fått ner alla fyra segel och upptäckt ett hål i brädgången. Jag längtar tillbaka till den känslan av att ha levt livet lite extra, som jag kände när jag tillslut satt utanför en officiell toalett i Åstols hamn klockan halv 6 morgonen därefter. Iförd endast underställ häller jag ut vattnet ut stövlarna. Jag längtar efter en varm binge efter en spännande natt ute bland vågorna.
Tro det eller ej, men längtan är inte bakåtsträvande. Det är längtan som för oss framåt. Någonstans är det ingen människa som hoppas på att tiden ska gå bakåt, de vill bara att framtiden ska likna deras härligaste stunder från dåtiden. Och utan de där minnena skulle vi nog sitta på samma stol och dingla med benen i urminnes tider.
Längtan har fört många av människorna runt omkring mig till olika platser. I tisdags flyttade min bror till Luleå för att börja en utbildning på 5 år. Dagen efter det åkte en vän till Halmstad för att börja sin utbildning där på 3 år. Dagen efter det sa jag adjö till en av mina äldsta vänner som flyttar till Åre i ett år för att göra något som jag tror hon längtar efter väldigt mycket. Min absolut äldsta vän är för tillfället antingen i huvudstaden eller i någon liten håla någonstans och lär sig thai för hon kommer om mindre än en månad att flytta till Thailand i 8 månader för att vara engelskalärare för ett bergsfolk. Fyra av mina andra vänner blir snart med bil då de ska ta sig ner till alperna och spendera en säsong i Chamonix. En kär vän fick igår göra en lapdance för en tjej för han ska börja Chalmers i höst.
Själv tar längtan mig till andra sidan världen. Jag flyttar till Australien den 2de november med en av mina bästa vänninor. Det har varit min dröm ändå sedan jag började gymnasiet för tre år sedan och nu äntligen kommer jag göra den till verklighet.
